Åter från djungeln!

Ett par reflektioner så här tre veckor efter ankomsten till ett land som ligger, tror säkert dom flesta, lite efter oss i Norra Europa.

I total avsaknad av socialt skyddsnät som det levs här så måste man beundra handlingskraften och förmågan att överleva. Längs med dom flesta gatorna finns det, i bästa fall, små skjul där det säljs allt från begagnade toasitsar till grillade majskolvar, allt i en salig blandning och skiftande standard. Hemifrån är man van vid att allt är så tillrättalagt och ordnat, så omställningen tar lite tid, men efter ett tag så börjar man uppskatta atmosfären och klimatet bland alla dessa företagare. Sen att dom försöker köra upp en varje gång blir nästan lite charmigt, om man är medveten om att så är fallet. Blev varnad att inte vandra omkring för mycket i vissa områden innan vi kom hit, risken att råka illa ut sades vara ganska stor.  Så självklart tog vi en promenad igår på 2 timmar genom alla möjliga sorters områden, för att till slut hamna på Abidjan Golf Club. Två ljusa killar sticker ut en del här, men allt var lugnt. Avslutade med att lifta tillbaka till där vi bor. Vad gör man inte för att tänja lite på gränserna. Så den där farlighetsfaktorn har radikalt sjunkit en bit.

African street gatuhandel Afrika

En annan sak som blir ganska tydlig här är att miljöförstöring p.g.a. bilavgaser är katastrofal , vi kan hålla på hur mycket som helst hemma i ankdammen och försöka minska ner på utsläppen, påverkan på Jordens miljö härifrån är förmodligen brutal. Har aldrig sett så många bilar och lastbilar med stora svarta avgasmoln bakom sig som här. Dom går tretton på dussinet. Så ska vi försöka rädda planeten så är det i den här kontinenten som resurserna ska sättas in. Ska försöka fotografera och lägga in en bild på hur det ser ut.

Att försöka fungera i ett samhälle utan att behärska språket är grymt frustrerande. Här är man invandrare, med annan hudfärg och med språkproblem. Fantastiskt nyttigt att uppleva, har dock hittills inte träffat på en enda som inte är hjälpsam. På tre veckor har jag gått från enstaka verb till att emellanåt åstadkomma en hel mening, till allas förvåning, mest mig själv. Så man kan säga att nästan allt är möjligt om man verkligen vill och försöker. Men det är väl det som är den stora grejen, man måste vilja och försöka! Ingen annan gör det åt dig.

 

2018-03-21T20:06:57+00:00By |Aktuellt, Inspiration|0 Comments

Leave A Comment

%d bloggare gillar detta: