Ett smakprov ur boken

Nu när hockeysäsongen börjar den här veckan för dom flesta lagen, en del på is och en del har en veckas fysläger så passar jag på att bjuda på ett litet smakprov ur boken.

En sak ”Mördarn” hela tiden återkommer till, vare sig det är i samtal med Börje, ”Ankan”, Dan Hobér, Peter Gradin eller nån annan, är att han aldrig riktigt kunde ställa sig utanför sig själv och se sig med andras ögon. Han älskade att lira hockey, men han såg aldrig det märkvärdiga i det. Jo, på ett sätt kunde han verkligen se det märkvärdiga i det, att få hålla på med det han älskade och leva på det, den hårda kampen för att nå dit… Men det var trots allt ett jobb, och att han för nån annan skulle utgöra en förebild som Börje Salming hade utgjort en förebild för honom, för att inte tala om att idoliseras av delar av AIK- och Boston-publiken, det var nåt han bara kunde förstå intellektuellt, men inte identifiera sig med i känslan. När allt kommer omkring, varför all denna stormande passion kring SM-guld, att lira i VM, att erövra OS- och Canada Cup-medaljer och representera legendariska Boston Bruins (som 1924 hade blivit den första amerikanska klubben att göra entré i NHL, sju år efter att ligan hade grundats 1917).

Det låter underligt. När hockeyn inte förmår att göra eller förstöra en vecka för fansen, när känslorna och passionen inte finns där, ja, då är det kul som stavgång: ingen publiksport.

”Mördarn” borde ha fattat vad fansen fattade.

 

”Mördarn”:

Jag kan själv beklaga det, att man aldrig tillät sig att stanna upp och njuta och ge sig själv en klapp på axeln: Bra jobbat, du har förverkligat en dröm. Det var ju en dröm som jag inte var ensam om direkt och för de allra flesta blir det aldrig mer än en dröm. Det var stort – men när jag var mitt uppe i det tänkte jag inte så. Dels för att man alltid var på väg bort mot nästa mål – SM-guld, kul, men jag ska till VM om en vecka, en andraplats i Canada Cup, kul, men i morgon ska jag ansluta till Bostons försäsongsläger – och sen blir ju allt vardag till slut. En vardag jag verkligen trivdes med, men ändå. Undrar om det inte är samma sak för, säg, Bruce Springsteen? Det är extas, årets händelse, en unik kväll för publiken som går och ser honom, men så kan det ju inte kännas för honom själv? Han går ut och sjunger och lirar gitarr, what’s the big deal? Nästa kväll gör han om det nån annanstans. Det är märkvärdigt för andra, men jag tror inte att det är så märkvärdigt för honom. Verkligen inga jämförelser mellan mig och Springsteen i övrigt, men det var så jag kände under OS 1984. Jag gick inte för ett ögonblick omkring och tänkte: Wow! OS! Jag, här? Fantastiskt! Ett minne för livet!

I dag ÄR det ju ett minne för livet, men när jag var mitt uppe i det var det ett antal dagar på jobbet. Ett antal hockeymatcher som skulle vinnas.

Att det mitt under en otroligt värmebölja i Sverige finns några som knappat sig in på hemsidan och bokat böcker kan jag inte mer än tycka är fantastiskt. Fick en kommentar om att det började verka tjatigt att jag skrev om att AIK profiler förbeställt boken, måste själv bara säga att det är fantastiskt roligt att det sker. Och bara för att bygga vidare på den tråden så passar jag på att här Tacka Tomas Strandberg för ditt bidrag till att hockeyns kassa fylls på! 🙂

Tomas Strandberg

 

Här kan du beställa boken!  Mats Thelin

 

2018-03-21T20:06:57+00:00By |Aktuellt, Bokprojekt|0 Comments

Leave A Comment

%d bloggare gillar detta: