Klubbkänslan som försvann

Inte alltför sällan står det att läsa i tabloidpressen i samband med att spelare , eller ledare också för den delen, uttalanden från supporters om att det saknas klubbkänsla när det sker ett klubbyte. Jag skulle vilja påstå att det idag inte finns mycket kvar av det bland dom aktiva, utan det är något som finns kvar hos supporterskaran. Idrott på elitnivå är idag ett jobb som vilket annat jobb som helst. Att spelare rör sig runt bland klubbar, som numera kan betraktas arbetsgivare och inget annat, där förutsättningar till spel och lön ter sig fullt naturligt. Vem ifrågasätter att en aktieplacerare byter från en institution till en annan eller att en bilmekaniker byter arbetsgivare? Klubbkänsla fanns fram till mitten på -90 talet, sen började begreppet att förtunnas till att det idag är något exotiskt. Nu säger jag inte att det inte existerar idag, men det är ytterst sällsynt. Och självklart ska den uppskattas där den finns. Den generation som idag huserar på landets elitplaner är inte uppvuxna i samma anda som vi numera utdöende släkte som höll igång förr. På den tiden spelade man för att det var mer som en betald hobby, dom flesta jobbade eller pluggade samtidigt. Idag är det som sagt ett arbete som vilket annat som helst med den skillnaden att karriären är förhållandevis kort, och att man under tiden har svårt att bygga upp en egen civil karriär. Hur många välutbildade fd.elitidrottare finns det som har ett välbetalt jobb idag? Skulle vilja säga att dom en en minoritet. Den dag som lamporna släcks blir det ganska tyst och tomt. Dom flesta glöms bort ganska fort, trots att dom kanske var klubben trogen i alla år. Nu hade jag själv det otroliga nöjet att få bli förevigad i min egen klubb, men dom är många som så här i efterhand borde bli ihågkomna för sitt slit i det tysta.

qEgNe6Uflb9wVccfFHko

Däremot så tycker jag att klubbkänsla är något otroligt värdefullt och som ska bevaras och helst utvecklas i supporterleden och framför allt av klubbarna själva. Att följa och älska ett lag eller förening är något beundransvärt, som är svårt att förstå för en utomstående som inte har något intresse utav idrott. Historik och kultur måste bevaras och främjas, i det ligger klubbens egna identitet. I NHL har man sedan länge insett det här. Nu är inte allt som kommer därifrån det bästa som finns, men just på det här området ligger dom ljusår före oss. Trots ideliga klubbyten under säsong där så är det aldrig att fansen skriker svikare till dom som byter klubbadress. Däremot älskat man sitt lag, spelarna är bara en del av en enhet som under säsongen ska försöka bli mästare. Så om det är något som i framtiden är viktigt för klubbarna, är att förstå vikten av historien och från den bygga kulturen som i slutändan blir klubbens identitet. Det är ur detta som klubbkänslan bevaras och växer sig starkare och i slutändan gör att antalet åskådare på arenorna förhoppningsvis ökar.

Som avslutning idag vill jag passa på att tacka alla er som under säsongen köpt min bok och indirekt sponsrat AIK hockey.
Lyckades sälja 5 stycken senaste matchen mot Tingsryd trots at shopen inte hade tagit med min bok till Hovet!
Ni finns det inte så många kvar av första upplagan, och dom som är kvar ska jag sälja i samband med fotbollsmatcherna på Friends! KÄMPA! 🙂
Eller så beställer ni en här: Mats Thelin ”The Book”

2018-03-21T20:06:53+00:00By |Aktuellt, Inspiration, Nostalgi|0 Comments

Leave A Comment

%d bloggare gillar detta: