Råttan och Holmgren

Vissa spelare kommer man ihåg mer än andra, beroende på olika saker och skeenden. Dessa två herrar var ledande i laget när jag fick äran att komma upp i A-lagstruppen säsongen 80/81. Ett lag som bestod av fler karaktärer än dessa två, t.ex. Ulander, Lindström, Nurmi m.fl., många av dom spelare i Tre Kronor. Jag kan tänka mig att gruppfostran var större på den tiden, och vi juniorer som kom upp fick lära oss den hårda vägen. Kommer väl i håg en av dom första träningarna när vi spelade två-mål i slutet och jag fick läge att passa Holmgren, en så där lång härlig pass upp mot röda linjen. Bör lägga till att då fanns det redline offside. I samma veva som pucken var på väg till Holmgren så läste motståndarbacken passet och började stå upp mot honom. Holmgren med sin splitvision och huvudet uppe, inte stirr på puck, lyfte helt enkelt på sin klubba och lät passet gå till icing. Väl inne i båset för byte så fick man sig en riktig avhyvling ”Inte en gång till vill jag se dig slå en sån pass, är det klart?” är ett snällt sätt att formulera ordväxlingen.
Detta bryska med ack nyttiga tillrättavisande hade jag mycket nytta av resten av karriären. Kan se många backar idag som inte fått den lärdomen. I dessa huvudtacklingars tid där alltför många drabbas av hjärnskakningar, är detta en av ingredienserna som är orsaken. Detta och det som Holmgren gjorde i ovan nämnda exempel, inte stirra på puck utan ha koll på omgivningen och räkna med att det kommer en smäll. Såg en hel del spelare agera så i junior VM senast, speciellt Kanada och USA`s spelare.
Sen ska man såklart inte glömma respekten för andra på plan.
Några andra saker som ingick i läroplanen in i A-lagshockeyn var: åk inte en 1/2 meter från sargen, undvik att krypa ihop på väg in i en hörna, sträck dig aldrig efter en puck om du inte har koll på omgivningen, kommer nån och försöker tjyvsmälla dig så sätt upp armarna (och ibland klubban) till skydd.
Ibland är det lite, för att ta ett Lövenskt uttryck, naivt ute på plan, ingen förväntar sig en tackling. Men som alla vet så är det fortfarande en ingrediens i hockeyn!

Men för att återgå till hjältarna på bilden så är jag grymt tacksam för att jag fick äran att spela och vinna SM-guld med dom!

Rosklassiker Challenge gick som vanligt tänkte jag skriva, men nästan i alla fall, med en kross! Snart är det finaldags, fick reda på priset till slutvinnaren idag och det skulle jag också vilja vinna!

Thelin efter vinst på Hovet

The photos are from Daniel Brace at BraceillerProductions

2018-03-21T20:06:35+00:00By |Aktuellt, Inspiration, Nostalgi|1 Comment

One Comment

  1. Jöran Bengtsson 5 februari, 2016 at 10:20 - Reply

    Vad säger man?……80-81 sitter i minnet som en era av tuffa tider. När man lirar man hockey själv och redan som12 åring förstått storheten med AIK som förening, är det tufft att växa upp i Borås!! Stefan Persson i all ära, och full respekt för hans bidrag till svensk hockey och även den transatlantiska, men det var jag som ställde mig på barrikaden i Borås som ensam 12 åring, och förkunnade omgivningens okunnande över att inte inse det självklara valet av förening. Men då som nu, jag står för min övertygelse i alla väder och är stolt medlem i den finaste av familjer.

Leave A Comment

%d bloggare gillar detta: