Vår allas Roger Andersson!

Plötsligt händer det, sägs det i en reklam. Nu hände det, 03.35 somnade vår Storfarsa in. Många är vi som Roger tagit hand om genom åren, först på Hovet och senare år på Ritorp. Som vanligt så förstår man inte riktigt vad en person betyder förrän dom försvunnit. Hålet efter Roger blir stort, och för alla oss gamla spelare som nu tänker tillbaka på vår tid tillsammans kommer vi förmodligen sitta med ett brett leende på läpparna bland alla minnen.
För mig var Roger den första kontakten med seniorhockeyn. Kommer fortfarande ihåg när jag äntligen fick komma in i A-lagsrummet på Hovet 1981, efter att ha gått genom pojk och juniorleden inom AIK. Där stod han innanför dörren med sin bistra uppsyn och sa vad som gällde i ”hans” omklädningsrum! Försök inte ta hand om utrustning och träningskläder, för det gör jag, se bara till att göra ditt jobb på planen. Vad säger man då som junior? Ja chefen!
Han blev mallen för hur en modern materialare skulle vara, och resultatet ser vi nu runt om i Sverige. Lite som Boklöv på sin tid, han la grunden men fick ingen kred för det. Fast i Rogers fall så var det inte det han sökte här i livet, han ville vara en i gänget och bidra med det som han visste att han var bra på, sen fick alla andra göra det dom var bra på!
Hur många såg inte när han stod på sin hörna i båset under match och när han ansåg att matchen var vunnen så vände han helt sonika på kepsen. En positiv signal till oss invigda i laget att nu var det klart! 🙂
Roger och jag hade en egen grej vi körde på matcherna. När det skulle spelas Boxplay plockade han fram min specialklubba från klubbstället och hängde ut över sargen. Han visste vad som väntade! Orden från honom var alltid ” Gå in och röj nu!”

Många är dom minnen när vi som spelare försökte hitta en lucka i Rogers omsorg och arbete. Minsta lilla fel på vikningen av tvätten påpekades med ett leende, eller att slipningen svajade emellanåt, han drog skridskorna alltid för hand samtidigt som han kunde prata med nån, men nånstans därinne visste vi att han älskade det. Det var hans bekräftelse på att vi älskade honom för det han gjorde för oss varje dag, och inte alltför sällan, natt.
Om man behandlade honom med repekt och gjorde det man var där för att göra, så hade man skaffat sig en kompis för livet. Vet att många hade repekt för ”Gringubben” men jag har svårt att hitta en människa med större hjärta för sin omgivning än Roger. Sen fanns det självklart människor som han inte släppte in lika långt som en del av oss, men så är det väl med oss allihop. Vänskap förtjänar man!

Att han är en av mina bästa minnen från AIK har ni förmodligen redan förstått, och jag är otroligt glad att han ville vara del av mitt bokprojekt. Det gör mig stolt att vara inom samma pärm som honom!!

Så nu har du vänt på kepsen för sista gången Roger! Tack för ditt stöd under alla år!

Thelin och Roggan

Här en bra bild som symboliserar Rogers plats bland oss grabbar! I centrum, älskad av alla i gruppen!
AIK Guldlag 1984

Ps. Nästa sak som åker upp i taket på Hovet kan vara Rogers slipmaskin!

2018-03-21T20:06:34+00:00By |Aktuellt, Nostalgi|1 Comment

One Comment

  1. Magnus Sundström 25 februari, 2016 at 14:06 - Reply

    Roger du är älskad av oss alla i Aik vila i frid Roger.

Leave A Comment

%d bloggare gillar detta: