AIK-Mördarns bekännelser

För den yngre publiken är Mats Thelin mest känd som ”hockeyspelaren som var med i Robinson”. Den äldre generationen hockeyentusiaster känner igen Mats för sin fysiska spelstil i elitserien, en spelstil som tog honom ända till NHL. I dag får ni möta den tidigare AIK-backen i Old School Hockey.

Han gjorde sig känd som en riktig tuffing på isen. Men Mats Thelins resa mot dubbla SM-guld med AIK och NHL-spel med Boston Bruins startade ovanligt sent. Först som elvaåring snörde han på sig skridskorna och började spela hockey i Stockholms södra förorter, nämligen i Farsta.

MT: Då hette klubben jag spelade för Farsta AIK. Vi spelade på Farsta IP och då var det fortfarande uterink. Jag gick i fjärde klass, jag var alltså elva år. I dag hade det aldrig funkat att börja spela när man är elva år, berättar Thelin när hockeysverige.se träffar honom för att göra en Old School Hockey-intervju.  På den tiden spelade man mycket landbandy. En i klassens farsa var lagledare och två till ytterligare i klassen spelade. Då blev det så att man åkte med till någon träning. Jag kommer till och med första träningen. Det var på Larsboda Bollplan, farsan hade köpt en ny Koho och sedan åkte man omkring där i jeans.

Efter Farsta AIK kom Mats Thelin att hamna i AIK, ni vet klubben som bildades på Biblioteksgatan i Stockholm.
MT: Det var faktiskt en ganska rolig grej när jag gick från Farsta. Jag och en polare, Lasse Mörk, sa att vi skulle byta lag och prova att spela någon annanstans. Då gick vi och kollade St. Erikscupsfinalen för 61:orna som spelades på Hovet. Det var AIK mot Djurgården i finalen och vi bestämde oss för att det lag som förlorar, dit skulle vi gå och fråga om vi får vara med i. Djurgården vann med 2-1 så vi gick ned till AIK och frågade om vi fick vara med. Så hamnade jag alltså i Gnaget. Jag kunde lika gärna ha blivit djurgårdare (skratt). Lasse Mörk gick till AIK redan då, men jag stannade ytterligare en säsong och spelade i Farstas A-lag, det måste ha varit i division 3. Sedan gick jag som sistaårs-pojklagsspelare till AIK jag med. Redan första året i AIK vann vi St. Erikscupen. Bland annat spelade Matte Hessel i det laget, Mats Alba var med liksom Danne Nicklasson som var med och vann JVM-guld senare.

Revolutionerade det fysiska spelet

Säsongen 1980/81 blir ett år där Mats Thelin både får chansen att spela elitseriehockey, men även blir uttagen av Kjell Damberg till en dubbellandskamp mot Norge med juniorlandslaget.
MT: Jag kom med i juniorerna i AIK men såg aldrig mig själv som någon lirare utan jag tyckte bara att det var kul att spela hockey. Hemma hade jag en bok från Toronto med Börje Salming i och där tyckte jag att det vore kul att hamna. Jag brydde mig heller inte om så mycket annat, TV-pucken till exempel brydde jag mig inte om och kom heller inte med där heller utan åkte bort i första gallringen redan. Vad jag kommer ihåg så gjorde det inte mig någonting alls. Om du inte kommer med i TV-pucken i dag är det ungefär som att är livet slut. Det är lite fel och framför allt synd.

Säsongen 1980/81 kom jag med i träningstruppen med A-laget. Jag tror att det var nio sista matcherna i serien det året fick jag vara med på bänken. Jag gjorde debuten mot Leksand (vinst 8-3) hemma. Vi hade en back som heter Mats Rasmusson. Jag tror att han fick en tia vilket gjorde att det fattades en back. Dan Hobér var tränare och han sa bara. ”Hoppa in och kör du”. Året efter var jag med i A-laget redan från början och mitt första elitseriemål gjorde jag mot just Leksand det året. Jag minns bara att det var en retur som låg på mållinjen som jag petade in. Det var inga åtta dribblingar och att jag sedan hängde in den i krysset, skrattar Thelin.

Du var känd för att spela ganska tufft i rinken. Vilken var din första riktiga fight i elitserien?

MT: Jag vet inte om jag hade någon. Grejen är ju att när jag kom upp fanns inte det spelet över huvud taget i elitserien. Jag insåg att skulle jag hänga med i elitserien så gällde det för mig att spela tufft. Motståndarna gillade inte det alls eftersom jag åkte och smällde på överallt. Jag minns att Danne Söderström gnällde framför mål då vi stod och högg på honom haha… Sedan blev det mera sådant spel i elitserien. Uffe Samuelsson kom upp och körde ungefär likadant liksom Djurgårdens 59:or (bland annat Håkan Södergren, Tommy Mörth och Thomas Eriksson). Det vart hårdare och hårdare, men samtidigt hade aldrig AIK någon sådan spelare. Det var egentligen bara jag som åkte runt där och härjade.

AIK vann SM-guld 1982 efter att man slagit Björklöven med 3-2 i matcher.

MT: Då hade vi ett grymt lag vilket vi även hade åren innan. AIK hade haft ”Ankan” (Parmström) som inte fick ihop det riktigt. Sedan kom Hobér samtidigt som åtta av nio forwards var med i landslaget. Det vi behövde var någon som sparkade igång alla och såg till att alla drog åt samma håll. Det här var Hobér bra på. Han var rak och ärlig.

Var det en tuffare resa till guldet 1984 då ni slår Djurgården i finalserien?
MT: Då hade vi Per Bäckman som tränare. Vi hade fortfarande ett väldigt bra lag även om några hade slutat. Fast AIK hade fyllt på ganska bra bland annat med Per-Erik Eklund och Hasse Norberg. Efter det här guldet började AIK tappa och har väl egentligen aldrig riktigt kommit tillbaka.